Stress, stress, stress

Förlåt alla kära vänner där hemma, har verkligen inte haft tid för bloggen. Jag har så mycket i skolan, det är så mycket tuffare här. Dessutom är det inte ens på mitt modersmål. Vi har hur mycket läxor som helst och minst ett prov i veckan. Avcheckingsprov tror jag det är..
Jag har knappt tid för någon. Mina kompisar som jag lyckats skaffa här tycker jag lägger ner alldeles för mycket tid på skolan. De är snälla men få, tyvärr inte heller lika bra som ni, jag önskar ni var här för ni hade förstått mig så mycket bättre än vad Melody och Sasha gör.. Det är förresten vad de heter, Melody och Sasha alltså. Tror inte de förstår att de har det ett antal gånger lättare än mig, de vet ju att jag pratar svenska egentligen men samtidigt tänker de inte på det längre.
Sitter just nu med värsta arbetet i amerikans historia, hur ska detta gå? Jag är ju van vid svensk historia, detta är lika trist om inte tristare.. Det ska vara typ 10 sidor långt. Känns som om jag aldrig kommer hinna klart. Gud så stressad jag blir. Jag får verkligen kramp i magen av sån här stress. Önskar jag hade all tid i världen för allt, då skulle man inte behöva bli såhär trött heller. Har knappt tid för att äta mat längre heller.

Har jag sagt att jag har börjat på cheerleading också? Trot eller ej men det går faktiskt bra, det trodde ni inte va att jag som knappt rört mig på 3 år skulle kunna börja röra på mig igen? Jag ska få tävla min första cheerleading competition om två veckor! Men det är mycket träning och just nu håller jag på att öva att gå ner i split, det ska man tydligen kunna. Det känns ju super, jag undrar hur många leder jag ska behöva dra sönder innan jag lyckas?! Vi tränar ca 6 dagar i veckan och ja, sen plugget på det blir lite svårt att hinna med. Denna vecka måste jag ta lite ledigt i alla fall två dagar så jag hinner med skolarbetet vi måste göra. 
Det är inte bara träningen som det är mycket med utan det är också så att man måste hela tiden tänka på hur man ser ut, inte bara på träningarna utan utanför också i skolan och till och med efter. Vi cheerleaders är tydligen stans hjältar. Har inte förstått det där än.. Inte nog med det så är alla jättenoga med att hålla koll på mat och vikt. Det är jättejobbigt, vare sig man vill eller inte verkar det som om man fastnat i en fälla i cheerleadernas skönhetsideal. Hänger man inte med så är det lätt att man blir utstött och det vill man ju inte. Tränarn pratar ofta om hur viktigt det är att hålla sig slank och tillräckligt smal och tränad. Jag har gått ner några kilon, det har jag men det är nästan omöjligt att låta bli. Än så länge är det ingen fara.
Det är fortfarande lite svårt med det sociala umgänget, jag vet att mamma känner sig lite ensam. Hon har hittat en granne här som hon brukar umgås med, men jag vet att hon saknar Anita jättemycket, ni vet mammas kompis med det konstiga håret. Pappa däremot, han känner sig gladare nu, eftersom han tydligen tjänar en hel del pengar på det nya företaget. Det är väl bra det i alla fall så att det inte blev världens bottennapp för oss allihop.
Hugo märker jag inte ens av, han springer omkring i det stora huset och han verkar ha det bra. Vi var hos veterinären med honom i veckan för han åt dåligt. De sa att det kunde bero på att han var orolig över flytten och så. Man har ju hört att hundar speglas efter sina mattar och hussar, kanske det stämmer att han känt av mina spänningar?


Jag saknar er där hemma, jättemycket. Jag och William har inte pratat på hur länge som helst heller.... Hm, undrar hur det ska gå egentligen. Only time can tell... Känns ganska mycket över för tillfället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0