En annorlunda resa

Nu är det sista snart ihop packat, har bara några saker framme än så länge så som min madrass och lite kläder i en låda. Resten är väl på ett plan på väg till mitt nya hem om inte det vi har skänkt bort till nära och kära. Det är bara 3 dagar kvar innan jag och mamma åker. Pappa är redan där, någon är ju tvungen att ta hand om huset och alla saker vi får dit körda. Sedan var det något med att han måste skaffa massa försäkringar inom jobbet. Eftersom han jobbar med båtdelar och sånt så till exempel om en båt börjar brinna och det är han som installerat den saken så är det lätt att bli åtalad. Eftersom det är tydligen det man gör i USA om något händer.

Nu måste jag packa klart det sista innan jag och William och tjejerna ska på bio!
Hejsvej!

Först och främst, förlåt för att jag inte bloggat på ett tag. Känner inte att jag haft något vettigt att skriva om.... Är bara helt förkrossad. Pappa har kommit ut med det som tyngde honom, det var väl en positiv sak. Men negativt för oss andra... Jag säger bara det: JAG VILL INTE!
Han sa "Vi är tvungna att flytta till Seattle i nordvästra USA då ett företag köpt upp min lilla båtverkstad för att mitt företag inte klarade av att hålla ekonomin på topp längre och det blev svårare för mig att försörja er. Detta på grund av att andra företag här i Stockholm konkurrerade ut mitt företag som låg närmre havet än vad mitt gör. Det han skulle flytta till nu låg precis vid en sjö som heter Lake Union, en sjö som är precis i utkanten av city med slussar ut till havet."

Han som lovade att allt skulle bli bra... MEN NEJ! Det skulle det verkligen inte bli nu. Ville inte, orkade inte lyssna mer.

Men pappa fortsatte...
"Du kommer få det så bra så Kajsa, du kommer få nya vänner. Kanske kan du hålla ihop med William om du vill. Kanske tar det sin tid att hitta några vänner, men det kommer du med din utstrålning! Jag lovar dig det"

Men hallåå, pappa??! Har du missat att Seattle är på andra sidan atlanten och ännu längre? Hade du aldrig geografi i skolan eller? Hur ska det här gå och hur ska jag må?

Och han fortsatte...
"I Seattle kommer vi dessutom få det bättre ställt eftersom man får en hög timlön och sedan är inkomstskatten bara uppe i 15% just i staten Washington. De har en dyr arbetskraft i usa och där kommer jag bli en av de dyra och då ligger timlönen på runt 20 dollar i timmen vilket motsvarar ca 180 kr/h i dagsläget, det låter väl bra gumman? Då kan vi shoppa en massa, sen får du åka utomlands också."

Jag orkade inte vara tyst längre och bröt ut
"Men fattar du inte? Det är en evighet dit!! Hur ska jag och William ha tid att träffas, tidsskillnaden är enorm! Det är svårt att hålla kontakten då! Och dessutom jag ska inte åka utomlands, jag ska flytta utomlands. Hör du inte skillnaden?? Och hur blir det med Hugo? Nu måste vi ju fixa till honom så att han får åka."

---

Sedan sprang jag upp till mitt rum och ringde Wille omgående. Han blev ledsen över beskedet men det lät som han förstod min pappa och det gjorde mig bara surare. Men vi bestämde oss för att göra det bästa av tiden vi har kvar tillsammans och att vi ska försöka vara tillsammans ändå.